Ur Baxters trädgård

Sista året på Råsunda. Vi nördar vet hur det känns att uppleva fotboll på plats. För oss är AIK-fotboll antagligen den vackraste tillflyktsorten vi kan tänka oss; det är lika mycket en självklarhet i vårt sätt att leva. Men det finns faktiskt, tro det eller ej, de människor som inte besöker Råsunda eller andra Allsvenska arenor på daglig basis, eller ens någonsin.

Den här sviten om 68 olika anledningar varför du ska uppleva fotboll i allmänhet, och AIK i synnerhet, på plats är riktad till dig som gör det aktiva valet i att vara på någon annan helt annan plats än faktiskt där då huvuddomaren blåser igång matchen. Se det inte bara som att jag berättar vad du missat, se det även som inspirationen jag gav dig för att du skulle börja infinna dig där du hör hemma.

Anledning 67: “Sitt i solen på någon av Råsundas östra läktare”

Solen stiger, som sig bör, över Råsunda och det är mer en lag än ett undantag. I synnerhet kan du fullkomligen lapa i dig ljus på någon av läktarna i öster: övre eller nedre.

Faktum är att det finns få saker som är lika behagliga som att vara på plats och se AIK spela mot exempelvis BK Häcken den åttonde juli 2012 i en soldränkt promenadviktoria. I det läget är livet som supporter ljuvt. Det är inte speciellt hetsigt med tanke på att relationen till motståndarklubben är relativt familjär och seriespelet befinner vare sig i ett inte så utvärderande, möjligtvis något famlande, inledningssteg eller i slutskedets antagliga kapprustningar. Du kan, likt en avvikelse från övrigt regelverk, luta dig tillbaka och insupa atmosfären och AIK:s förträffliga aktioner på fotbollsplanen.

Sedan finns det soliga matcher av en helt annan karaktär, de heta bataljerna som blir ännu hetare av solens lyskraft: derbyn. Champions League-kval. Möte med Malmö FF eller IFK Göteborg.

Mitt personliga tips är att du väljer den underskattade nedre östra läktaren, även kallad Östra nedre. Den är nämligen superb.

För det första kommer du nära spelet, för det andra har du mycket goda solchanser, för det tredje har du reprisbilder via storbildsskärm (som är uppsatt på den motsatta västra läktaren) och för det fjärde kan du plocka tussilago bland ogräset som SvFF låtit växa i trappuppgångarna. Östra nedre är således en så förträffligt soltäckt yta att det börjat sjuda verkigt liv ur självaste betongen!

För att få en stunds vila från solen räcker det emellertid med att du går upp i den bakre horisontella gången som sträcker sig längs med hela läktaren från söder till norr. Här kan du vandra omkring med svalkande vit solhatt, ett ärrat ansikte och ständiga påminelser från matchvärdarna om att du måste släcka segercigarren med hänsyn till rådande rökförbud. Där i skuggan kan du samla kraft för att vid matchbollens återkommande påhälsningar i motståndarmålet gå ner på knä med armarna i skyn för att åter möta solen i en av trappuppgångarnas mynningar.

Välj att möta solen. Se AIK sista året på Råsunda.

/Producenten

Jag finns även på Twitter: https://twitter.com/Baxtersgarden

Sista året på Råsunda. Vi nördar vet hur det känns att uppleva fotboll på plats. För oss är AIK-fotboll antagligen den vackraste tillflyktsorten vi kan tänka oss; det är lika mycket en självklarhet i vårt sätt att leva. Men det finns faktiskt, tro det eller ej, de människor som inte besöker Råsunda eller andra Allsvenska arenor på daglig basis, eller ens någonsin.

Den här sviten om 68 olika anledningar varför du ska uppleva fotboll i allmänhet, och AIK i synnerhet, på plats är riktad till dig som gör det aktiva valet i att vara på någon annan helt annan plats än faktiskt där då huvuddomaren blåser igång matchen. Se det inte bara som att jag berättar vad du missat, se det även som inspirationen jag gav dig för att du skulle börja infinna dig där du hör hemma.

Anledning 68: “Du ser metoder som föreligger effekter”

Premiäranledningen vänder sig främst till dig som älskar fotboll men som ligger nöjd i soffan.

Fotboll på TV? Ärligt talat. Hur roligt det än må vara att sitta “förbluffad” inför Joe Labero så finns det vissa begränsningar. Fotboll på TV är illusioner som får vilken random trollkarl som helst att bli otäckt avundsjuk. Det finns nämligen en inbyggd estetik i tevefotboll som renderar i att vi ser små axplock ur en komplicerad helhet. Detta är milt sagt förbryllande för vem som helst!

Fotboll på TV är som om vi bara skulle få se Apollo Creed i fighterna med Rocky eller få in en ensam äggula när vi beställer in en Carbonara. Fotboll på TV är som en artikel i Aftonbladet: händelser är helt tagna ur sitt sammanhang. Fotboll på TV är ett otillräckligt måste för den vane liveåskådaren då det inte finns någon möjlighet att infinna sig.

Fotboll på plats, fotboll på Råsunda, är allt det fotboll på TV inte kan erbjuda: det är alla metoder bakom alla effekter! Det är alla händelser i en komplicerad helhet! Det är möjliga och omöjliga löpvägar!

Fotboll på plats är att se hur Nisse Johansson smugit med i ett anfall på andra kanten och möjligheten i att du kan resa dig från din kalla blå plaststol och gallskrika “passa över bollen då för i h-lvete!!! NISSE ÄR JU FRI!!!!!!”

Välj att se metoder som föreligger effekter. Se AIK sista året på Råsunda.

/Producenten

Jag finns även på Twitter: https://twitter.com/Baxtersgarden

Mhm.

I alla fall.

Stefan Ishizaki skrev på Twitter att han tyckte att Kalmar skulle släppa sin högerback till AZ i Holland. Jaha.

Sponsorer, supportrar, media och förbund men också spelarna har ett ansvar att göra Allsvenskan bättre. Det borde väl vara en utmaning om något för seriens främsta spelare att stanna och utveckla ligans kvalité?

Ishizaki pekade på att det är upp till sponsorer och publik att göra allsvenskan mer attraktiv. Men vi vill å vår sida se bättre spelare, så allt det där hänger ihop. Det går inte att peka på en eller två faktorer, även om en eller två faktorer kan driva på. Strömmar det publik till matcherna ökar intäkterna. Kastar företag pengar in i smeten ökar intäkterna men frågan är då om inte spelarna sitter på den största makten för förändring, eller en vansinnigt snillrik och nytänkande marknadsföringsvåg för de Allsvenska klubbarna enskilt och sammantaget?

En riktigt bra spelare som väljer att stanna kan skicka signaler till andra riktigt bra spelare?

Vi människor verkar ju digga det här med normer och trender. Har en yuppie iphone, är behovet enormt hos andra yuppies att också ha iphone. Jag har en iphone. Är det kutym att sticka till Thailand och träffa lite Göteborgare, då sticker vi till Thailand och träffar lite Göteborgare.

Därför tror jag det vore kul med en j-vel som gick ut och sa att “jag vill vara i allsvenskan inte bara som ung och lovande – inte som gammal hemvändare – jag vill det nu när jag är som allra bäst för det gör Allsvenskan bättre och det i sig gör att sponsorer börjar tänka ‘hey, något på G här nu va’?’ och publiken och media skulle bli sjövild och mina Twitterpolare till spelare i andra allsvenska lag som också är på G till andra ligor både till öst och väst och till månen skulle i alla fall haja till ‘hey, vi kanske inte måste gå normernas väg, vi kanske kan få en minst lika stor utmaning – och cash – genom att göra allsvenskan bättre? Det går nästan isbjörnar på gatorna här och vi är ett liten fotbollssammanslutning men nu utvecklar vi det här till något utöver det vanliga’.”

Jag tror det skulle vara något. Så mitt råd till Svante Samuelsson: “Hypnotisera din högerback! Och få honom att bli en normbrytande sensation, för utan hypnos lär allt svammel ovan mest bara vara ett smått märkligt fragment i en dröm.”

/Producenten

Twitter: https://twitter.com/Baxtersgarden

Första gången jag såg Jos Hooiveld spela fotboll var på Skytteholms IP. Det var under en av de första träningarna han gjorde i AIK, inför säsongen 2009.

Jos var galen. Han skrek när någon gjorde bort sig, han skrek när någon gjorde något bra och han skrek lika mycket i passagerna mellan rätt och fel. “THAT’S RIGHT THORST!” vrålade han med uppspärrade ögon efter ett Mikael Thorstensson-mål.

Bredvid planen stod Mikael Stahre och manade på med sin sedvanliga energi: “Snabbare, snabbare, snabbare, snabbare…”

Samma år, fast på sommaren, kapade Bojan Djordic träningsmotståndaren Pierre Bengtsson under ett tvåmålsspel på Karlberg. Det var en våldsam och huvudlös satsning som fick Stahre att markera: “Det där är inte okej!” Bojan såg som vanligt ut att implodera.

Kenny Pavey var alltid hack i häl på alla och manade alltid på och kritiserade sina lads. Liksom Iván Óbolo och Daniel Tjernström var furiösa i deras sätt att springa distanser som antagligen gav mer till helheten än för de enskilda sekvenserna: toklöpningar som satte en standard för omgivningen att rikta sig efter. Supportrarna började sjunga “Drömmar av Guld…”

Martin Kayongo-Mutumba tatuerade bröstet innan vi ens vunnit. Jorge Ortíz drog på sig varning efter varning i flera akter om att ständigt utmana gränserna om vad som var tillåtet i syften om att vinna boll och vara destruktiv då det krävs. Mikael Thorstensson visade oss prov på sin fullt särskilda författartalang redan under ett träningsläger på våren.

Jag tänker, naturligtvis, att ett vinnarlag inte behöver se ut precis som den sammansättning vi hade 2009 men ställer samtidigt frågan vem/vilka drar lasset i år? Och har vi några som är lika galna?

Jos Hooiveld var en general som inte bara pekade med hela handen. Han byggde ut sina direktiv genom att verbalt konstruera en förlängning av sin person. Tobias Hysén sa nyligen i en intervju att Hooiveld var den värsta motståndaren han mött.

Precis som under 2011 gäller det för laget AIK att underordna sig tränarens direktiv och arbeta ännu hårdare än föregående år. Vi har inga Hooivelds, Ortíz eller Óbolos att vila mot, kanske är Celso Borges en stöttepelare men det kan bara framtiden utvisa. 2012 handlar återigen om att arbeta aggressivt och vaket tillsammans: i en kollektiv ansträngning att minimera misstag och stressa motståndet till oreda.

Mästarlag växer emellertid fram under säsongens gång. Mitt resonemang kan således halta betänkligt.

Turina är inte märkbart sämre än Örlund. Dessutom är han galen. Backman/Milošević är inte ett fotbollstekniskt sämre mittbackspar än Hooiveld/Karlsson men saknar erfarenhet. Åhman-Persson eller Helgi kan kanske komma att ha en liknande tyngd som Ortíz. Borges beskrivs ha egenskaper som påminner om Óbolos.

I och med att AIK inte arbetade ihjäl sig för att behålla Pavey eller ville ta tillbaka Bojan kvarstår även frågan huruvida M9 och Turina får sällskap av någon/några outsiders i det som är det tämligen intressanta i att förena ett flertal galningar.

/Producenten

Twitter: https://twitter.com/Baxtersgarden

21, 934 nya spamkommentarer. Men filtret håller. Ni behöver därför aldrig bevittna.

Om vi ska tala om problem med att vara Producent så är det antagligen att Producenten har allt som oftast väldigt många järn i elden. Jag antar att det faktum att jag, tillsammans med min far, försöker bygga upp ett nytt företag gjort sitt för att få den här journalen att framstå som tom och intetsägande i början på 2012. Detta i ett skede då väldigt mycket händer i och kring AIK.

Därför inrättar jag nya rutiner så ni får er kanske inte så efterfrågade men välbehövliga dos av Producentens AIK-perspektiv. Varsågod, säger jag i lagom förebyggande syfte.

Tills nästa gång kan ni följa mig, om jag gör något att förvänta sig eller helt j-vla galet, på Twitter: http://twitter.com/Baxtersgarden

/Producenten

Celso Borges in – Falvío ut.

Båda dessa transfers har vi med bakdelen korrekt kunnat prognostisera. Det innebär emellertid inte att AIK:s sportsliga ledning enbart gjort vad som är att förvänta av en sportslig ledning i vår klubb år 2012. Jens T Andersson och Björn Wesström, med hjälp av Swedbank arena ekonomiska tillskott, har legat ett par snäpp över “vad vi kan kräva”.

Vi får inte glömma att vi så sent som 2005 inte ens deltog i den högsta seriens spel, att Andreas Alm år 2012 gör sin andra säsong som huvudtränare, att Björn Wesström varit scoutingchef ungefär lika länge och att den nykomponerade bolagsstyrelsen med Johan Strömberg i spetsen inte heller haft längre samarbetstid. Jag ser å andra sidan ingen av våra konkurrenter som överdrivet bättre exemplar, även om flera klubbar står med ungefär likvärdiga eller bättre förutsättningar.

Det känns behagligt att vi lyckades pricka så rätt ifjol då vi, bland annat, stod med tre fullträffar i Mohamed och Teteh Bangura samt Alexander Milošević.

I år bör vi kanske inte förvänta oss likvärdiga stordåd av trion Borges – “Crespo” – Owusu men potential finns definitivt för att publiken ska få nya hjältar att heja på och att klubben gjort investeringar med fin avkastning att vänta.

En del av supporterskaran talar nu om “krav att vinna guld” medan andra rider iväg på någon annan vacker hybrisstorm i horisonten. Jag nöjer mig med att konstatera att vi tveklöst har tillräckligt med verktyg och potential i dem för att åter bli nummer ett i Sverige.

/Producenten

Twitter: http://twitter.com/Baxtersgarden

Här var det stiltje ser jag!?

Men lugna ner er. Det har varit “helg” då vi firat Jesper Janssons kompis födelsedag.

17 472 nya kommentarer ser jag tillkommit då jag loggar in i administrationsverktyget. Det är sant. Men 100 % är spam och jag har ett enastående skydd som slår undan allt sådant där så det inte når offentlighetens ljus. Det är som om jag installerat en AIK-backlinje från 1998-1999 för att undvika påhälsning. Det enda som slinker igenom, då och då, är Igor M Hedmans inflikningar och det ser jag snarare som fina läropengar än en kolumn för minusmål.

Jag har pratat lite med Henok igen. Via Twitter. Det känns bra att han slutat ignorera mig och tar sig tid att svara. Annat är det med min hjälte “Thorsten”. Han har totalignorerat allt jag kommit med sedan jag listat hans bästa Tweets dittills i november. Han kanske tycker att det är obehagligt att kommunicera med någon han “egentligen inte känner”? Han kanske har en policy att inte svara personer han inte stött på IRL? Eller så tycker han bara att jag är påfrestande och “vill inte mata trollen”? Sedan när blev jag ett troll? Jo, det kan jag tala om för er. Jag blev ett troll när jag bestämde mig lite smått för att bli det. Jag är i alla fall inte ett omedvetet troll. Det finns medvetenhet inblandat i mitt handlade på Twitter (allt som oftast).

Annars? Jo, jag matade på ganska duktigt med olika “Kypar’n!”-verser där jag drog diverse anekdoter med Stahre/IFK Gbg-koppling. Det landade, förstås, i att jag insinuerade att Micke Stahre ville roffa åt sig Meg Ryan från Tom Hanks. Trots att varken Meg eller Tom spelar sig själva i Sömnlös i Seattle (Nora Ephron, 1993).

Vad var det mer jag tänkte på? Jo, idag är det Nyårsafton. Det är en högtid och snart förbereder sig spelarna för kollektiv försäsong 2012. Av Twitter att döma finns det blandade känslor bland spelarna inför starten. NEJ har ångest, Maripuu och Alex M verkar sugna medan Engblom mer längtar till Mars. I “den perfekta världen” (tack för den, RN) skulle alla spelare vara som jag via media uppfattar att John Guidetti är i sin inställning till fotboll. Han är inte unik, givetvis, men ett exempel på en kille som verkligen verkar leva för att bli bäst. När Olof Lundh- och Patrik Ekwall-karaktärer myser ner i sina tevefåtöljer och undrar hur det känns för en fotbollsspelare att inte kunna supa sig full har Guidetti säkert redan tankarna på nästa träningspass. På att bli bättre. Törsta efter mer fotbollskvalité, inte Baileys.

Försäsongen, plus all träningsverksamhet, bygger upp fotbollsspelare. Det är ingen transportsträcka som måste “stökas över”. Njut istället över faktumet att ni kan försöka göra så gott ni kan för att bli bättre fotbollsspelare: mer tekniskt drillade, fysiskt starka och taktiskt slipade. Sträva framåt! 2012 är ett år då vi har goda chanser att roffa åt oss nya medaljer.

Vad Henok och jag pratade om? Lite om vissa fotbollsspelares “trista Tweets” av typen “Träning avslutad. Nu äta.”

Fick dock ingen respons på min sista Tweet (vilket också blir mitt nyårslöfte (märk även mitt omedvetet överdrivna skratt “hahaha”):

“@Henok_Goitom hahaha riktigt kul! Jag ska börja köra mer sånt själv men bara hundrelaterat, typ ‘hunden bajsade, jag plockade upp. Nu hem.’ ”

/Producenten

Twitter: http://twitter.com/Baxtersgarden

2012 är det sista året som AIK spelar på Råsunda fotbollstadion.

Efter det: Swedbank arena.

Råsunda jämnas med marken.

Dallasskrapan kommer att stå kvar tillsammans med ett nybyggt område inkluderande 700 nya bostäder och kontor.

Sorgligt? Bra? Dåligt?

Som alltid handlar det om att se på sakernas tillstånd ur olika perspektiv. Via nostalgikerns övertygelse eller “Mot den moderna fotbollen”-aktivistens ögon slumrar inte direkt sorgen. Faktumet att lämna det som varit AIK-fotbolls hemmaplan sedan 1937 är antagligen för de flesta AIK-supportrar ett större eller mindre emotionellt dilemma.

Det jag tänker ta upp här och nu är ett par anmärkningsvärda aspekter ur Arenapanelens arenarekommendation, som utkom (2011-10-06) innan beslutet togs att vi ska spela på Swedbank Arena.

“Möjlighet att samla verksamhet” är en hållpunkt i programmet. “AIK har vid val av Swedbank Arena erbjudits en ny träningsanläggning i mycket nära anslutning till arenan till mycket låg hyra. Solna Stad har gjort ett åtagande att köpa tomträtten där dagens träningsanläggning på Karlberg finns om AIK så önskar. Därmed kommer kostnaderna för träningsanläggning för Herrar A att minska med minst 1 mkr/år jämfört med aktuell kostnad.” Detta är ett nyckelstycke enligt min mening då jag tar på mig de ekonomiska glasögonen. Uppsidor i detta:

a) samla träningsverksamhet med en helt nybyggd anläggning i anslutning till tävlingsverksamhet
b) låg hyra
c) sälja nuvarande tomträtt till Solna Stad

Minskade kostnader men bättre faciliteter för den dagliga verksamheten låter onekligen som något gott.

Det är säkert löftet om en ny träningsanläggning Björn Wesström bland annat relaterat till då han nämnt att AIK:s sportsliga ledning tittat på klubbar i såväl Brasilien som i Italien när det kommer till utformning och metodik.

Frågan är då hur stor chansen är att samla övriga delar av AIK-fotbolls verksamhet till den nya Arenastaden? Här lämnas inga konkreta besked men panelen bedömer det som mera rimligt att kunna gå vidare med sådana idéer vid vårt val av Swedbank Arena till skillnad om vi valt Stockholmsarenan.

Med Swedbank Arena som AIK:s hemmaplan beräknas nettointäkten skilja med 12,79 mkr per år i jämförelse om vi valt Stockholmsarenan. Detta är beräknat på att publiksnittet är 17 000 åskådare och att snittintäkten är högre än vad den är idag.

Glädjekalkyl? Nja. Vi kan åtminstone vara lugna med att om det inte blir någon volym- eller prisökning så är Swedbank Arena (för AIK) ett bättre alternativ än såväl Råsunda som Stockholmsarenan. Faktum är att AIK:s intäkter (relativt och faktiskt) ökar som mest vid låga publiksiffror då VIP-stolar och loger är det stora uppsvinget på vår nya arena.

Det bör understrykas att kalkylen för ekonomin sammantaget i arenafrågan baserar en hel del på den undersökning AIK gjort var den potentiella publiken vill att AIK ska spela. De fyra olika pubilkgrupperna (årskortsinnehavare, biljettköpare, Stockholmare och sponsorer/partners) tycker ungefär lika: sammantaget är det 64 % som vill se AIK på Swedbank Arena, det är 22 % som föredrar Stockholmsarenan och för 14 % spelar arenavalet ingen roll.

Det ligger i publikens tydliga intresse att spela på Swedbank arena som sedermera ligger till grund för de minus (-) 8,70 mkr som åläggs Stockholmsarenan i kalkylen som visar den nämnda 12,79 miljonerkronors differensen. Bortsett från geografi och utformning skulle emellertid nettoskillnaden ändå ligga på + 4,10 mkr i Swedbank Arenas favör.

I rekommendationen menas det att det nya arenaavtalet kommer medföra betydande ökning av matchintäkter med hänsyn till Råsundas stora begränsningar avseende “VIP-stolar, loger och hospitality”. Hospitality är engelska och pekar i detta fall på relationen mellan AIK som arrangör och publiken som gäster.

Ur en ekonomisk synvinkel står det utom alla tvivel att AIK har fina möjligheter med Swedbank Arena.

Om vi ska blanda in varningars fingrar, och det ska vi förstås göra, är det läge att peka på frågan vad som händer efter det inledande avtalet? Det här är något jag skrivit tidigare men även om AIK skulle ha gjort en rimlig bedömning finns det risker med att Swedbank Arena som projekt totalt sett inte faller lika väl ut och vad händer med AIK då?

De farhågor jag hört från en del listiga AIK:ares håll är just att inte stå och falla enbart med Swedbank Arena bara för att vi knyter avtal med dem för de närmast kommande åren. Därför bör Sundbybergsspåret utredas noggrant, som ett ytterligare framtida arenaalternativ för AIK. Det var således i AIK-medlemmars resonemang och vidare aktioner om att skippa ett “huvudspår” och att ställa flera möjliga och omöjliga alternativ mot varandra i ett grundligt utredande arbete som verkligen fick fart på Swedbank Arena. Vilket även landade i en bra ingångsdeal f r o m 2013.

De tidigare orosmolnen som funnits bland supportrar rörande möjligheten att skapa stämning och atmosfär inne på Swedbank Arena ser jag inte som ett egentligt problem baserat på mitt besök inne på arenan tidigare under hösten. Arenan känns, trots sin myckna volym, kompakt och förutsättningarna för högljudd klacksång och dylikt ser objektivt sett bättre ut på Swedbank än vad fallet är idag på Råsunda. En negativ fördom som jag till viss del kan hålla med om är att arenan kan komma att kännas lite som en jättestor inomhushall. Jumbotronen är praktisk men i kombination med att taket ger en inbyggd atmosfär finns det risk för att fotbollsmatchen kommer kännas lite väl mycket ishockey för att vara fotboll.

Sammantaget är min känsla baserat på kalkyler, prognoser och självupplevd förhandstitt att Swedbank Arena kan låta AIK växa sportsligt och ekonomiskt (vilket ofta, och i vårt fall bör, hänga ihop). Jag vill att AIK ska prestera bra fotboll. Så bra som möjligt. Jag hoppas även att supportrarna är beredda att arbeta med de nya förutsättningarna och att arenabytet medför att det tillkommer publik i alla möjliga skikt.

Nu när valet är gjort, och Sundbybergsspåret parallellt utreds, är det viktigt för alla AIK:are att landa och gripa tag i utmaningen att bli ett svart monster ute i den nya arenastaden.

Men först kör vi ett år till på Råsunda. Fullt ös där. Varje match. Inget undantag.

/Producenten

Twitter: http://twitter.com/Baxtersgarden

Igår läste jag på Gnagarforum om en auktion i Musikhjälpen 2011. Vinnaren av auktionen får äta middag med IFK Göteborg-legendarerna Håkan Mild och Mikael Stahre.

Slutbudet landade på 14 100 kronor efter 87 bud.

Och inte bara det. Auktionen gav mig inspiration.

Jag twittrde imorse:

“Hade varit kul att auktionsvinna middagen med numera mild Stahre och hålla käften i 2h. En enda mening under tiden: ‘Kan du skicka saltet?’”

Jag fick snart respons.

“@Baxtersgarden Föreslå grekiskt: ‘Micke, du hann väl inte prova souvlaki innan du fick kicken så det kan ju vara kul för dig.’” Skrev Håkan Andersson.

Därefter följde olika scenarion.

Jag: “Eller pröva pytten, Micke. Sista chansen. Den utgår helt ur sortimentet.”

Håkan: “De har sill på menyn ser jag. Micke, är det du som har strypt den?”

Jag: “Har ni en särskild meny för Svikahre?”, “Kypar’n! Micke här har inte svikit någon på flera minuter. Finns det någon i lokalen som ovilligt kan bli sviken?” och “Är maten mild nog för dig? Låter som att någon gråter i baren. Vad sa vi om att ta med Selakovic?”

Håkan igen: “Kypar’n, det är bäst att ni gör bra ifrån er nu, annars kommer Micke resa sig och gå härifrån, kanske ända till Aten” och “Kyparn, Micke sa just att han aldrig vill äta på någon annan restaurang, så imorrn hittar du honom på syltan här bredvid”.

Jag: “Kypar’n! Varför saknar Micke en kniv? Tur att man sitter med ryggen mot en vägg.”

Hur ser din bild av en middag med Stahre ut?

Skicka ditt förslag till mig via Twitter (@Baxtersgarden). Inled med “Kypar’n!” eller något helt annat som passar just dig.

/Producenten

Twitter: http://twitter.com/Baxtersgarden

AIK har som policy att inte kommentera silly season-rykten, även om undantag sker då det blir för löjligt eller om det förekommer särskilda anledningar att kommentera. “Borges in” är ännu bara ord. Således. Förstås.

I ett motsatt förhållande har vi kunnat se hur exempelvis DIF öppnat sig ganska mycket vad gäller att diskutera potentiella spelare in och även avfärdat befintliga truppmedlemmar “tidigt” som inte ingår i framtidsplaner. Magnus Pehrsson och Khaled El-Ahmad har droppat en del önskespelare som det sedan inte blivit allvar med.

Som professionell fotbollsklubb ser jag det som positivt att AIK håller låg profil tills transfers är klappade och klara.

Allt innan det kan få vara Twitterklart, Expressenklart och Batanklart = spekulationer.

————–

Från Twitter:

Martin Mutumba: “Å spela i en klubb e såm å vah på en klubb. När djn börja spela dåliga låtar då äre kanske dags å tagga vidare..”

Jens undermålig på att vända plattor enligt M9..?

/Producenten

Twitter: http://twitter.com/Baxtersgarden